Isabel Boltensterns revansch mot utmattning

Isabel Boltensterns revansch mot utmattning

Isabel Boltensterns revansch mot utmattning

 

 

 

 

 

Isabel Boltenstern gjorde kometkarriär som sportreporter i TV vid en ung ålder, och som 23-åring var kraschen oundviklig. Höga krav, extrema arbetsveckor och en arbetsgivare som hotade om uppsägning fick hjulen att snurra snabbare tills kraschen var ett faktum. För att uppmärksamma sjukdomen och det system som tenderar att utnyttja ung, ambitiös arbetskraft bloggar hon sedan tre år tillbaka om utmattning och allt som gränsar därtill. På YouTube gör hon underhållande, informativa och igenkännande klipp för att underlätta sin egen, och andras, väg tillbaka till ett friskare liv. 

 

 

Här är Isabels berättelse…

När jag blev utmattad 2014 fanns det inte så mycket information att hitta. Efter att jag fått diagnosen googlade jag utmattningssyndrom och det enda som fanns att finna var vetenskapliga läkartexter från Vårdguiden. Inget personligt. Inget nära. Inget öppenhjärtigt om hur det är att leva med en hjärna som tagit stryk. Jag bestämde mig ganska tidigt för att släppa in folk i min väg tillbaka genom mina sociala medier, och det har gjort stor skillnad för mig att kunna ventilera och hjälpa andra i en tid där man varken vet ut eller in. Varför blir jag så lättirriterad på min familj? Hur blir jag kvitt skuldkänslorna? Hur länge ska jag må såhär? 

 

Eftersom min utmattning var så tydligt kopplad till en viss arbetsplats och en viss chef var rådet från både läkare och psykiatriker att byta jobb. Jag valde att ta deras råd på allvar, och med facit i hand tror jag att det var mitt absolut bästa beslut. Tyvärr lade jag så mycket skuld av det som skett på mina egna axlar, och därför var jag i stort behov av samtalsterapi; någon som förklarade vad som hänt mig och att det var en effekt av att jag blivit dåligt behandlad. På så vis kunde jag med logiken som vapen besegra de där vedervärdiga tankarna om att jag var sämre och svagare än alla andra. 

 

Det kanske största problemet för en utmattad person är att förklara vad som hänt för nära och kära. Omgivningen undrar av välvilja vad som skett och hur de kan hjälpa till att få en att må bättre, men inledningsvis har man ingen aning. Eftersom hjärnan fungerar så annorlunda under (och efter) en utmattning behöver man lära sig mycket på nytt, och att då utbilda andra kan bli övermäktigt och tvetydigt. Det som funkar en dag är totalt hopplöst nästa, och det har friska personer svårt att förstå. Mitt liv blev därför extremt mycket lättare när jag struntade i att krampaktigt försöka få folk att förstå. Även om mina nära och kära är de mest kärleksfulla och hjälpsamma personerna kan jag inte kräva av dem att de ska begripa varenda humörsvängning jag har. Dessutom tar jag ett stort projekt från mina egna axlar när jag inte känner ett behov att utbilda folk. 

 

Redan en månad efter min sjukskrivning startade skrev jag mitt första blogginlägg om utbrändheten, och därefter har jag fortsatt i både skrift och video. Det har blivit en bra ventilation för mig och jag har på så sätt insett att väldigt få av mina symptom är unika. Vi är många som blir utmattade, många som kraschar, och det är en styrka i sig att inse att det är ett systemfel. Unga, ambitiösa och drivna personer utnyttjas som billig arbetskraft för att ”få något på CV:t”, och det är för lätt att klandra individen som ”inte kan säga nej”. 

 

Det viktigaste för mig har varit acceptansen – att inte låtsas vara frisk när jag inte är det. Jag anger ofta utmattningen som anledning till varför jag inte orkar följa med på utekvällar, släktträffar, konserter och övermäktiga jobbuppdrag – och skäms inte över det. Trots att det gått 3,5 år sedan jag blev sjukskriven behöver jag ständigt förhålla mig och spara på krutet. Jag försöker inte bita ihop längre, för jag har insett att det bara får mig att gå tillbaka i min återhämtning. Jag mår sämre, jag blir långsammare frisk. Istället försöker jag ge mig själv de bästa förutsättningarna för att må så bra som möjligt. Istället för att överplanera varje dag stryker jag saker från att göra listan och inser att mycket av det jag tidigare tyckte var superviktigt bara är en fis i rymden. Det viktigaste för mig är att sänka ribban och inse att man inte behöver vara bäst på allt – något jag dagligen ser att ambitiösa personer har svårt med. 

 

ISABELS 3 TIPS FÖR ATT TA SIG UR UTMATTNING

  1. Sänk kraven på dig själv – om det inte gör dig friskare att göra fem olika tårtor till ditt barns treårsdag, så är det en god idé att skita i det.
  2. Inse att du inte kan kontrollera sjukdomen – vi som blivit utmattade är vana att kunna planera och projektleda oss till olika resultat, men med utmattningen är det omöjligt. Försök att inte sätta upp mål och hitta den snabbaste möjliga vägen till ett frisk liv – det finns nämligen inga genvägar.
  3. Ge dig själv de bästa förutsättningarna – Om jag ska må så bra som möjligt behöver jag sova 9 timmar per natt, äta med jämna mellanrum och ha möjligheten att dra mig undan sociala sammanhang. Därför försöker jag i den mån den går ge mig själv precis detta – för att inte tumma på mitt eget mående. 

 

 

Gör skillnad – Stöd oss
http://vagravaggen.se/sv/stod-oss-privatperson/

Maria Ergül

maria

Maria Ergül är grundare och generalsekreterare för Vägra väggen. Hon är en debattör som inte räds för att sticka ut hakan. Hon har jobbat med HR inom globala industrier sedan 2009. Hon har stort intresse för ledarskap- och organisationsfrågor och ser hållbar utveckling som nyckeln till framgång.

4 Comments

Så bra skrivet! Jag känner igen mig så väl och försöker förhålla mig till det nya livet efter utmattningen. En av de största utmaningarna är just att hushålla med energin. Tänka lite som att en sparar för en regnig dag. För den regniga och jobbiga dagen kommer alltid, igen och igen. Tyvärr är det svårt och när jag känner att jag är lite piggare vill jag gärna köra på. Men det går inte. Vi utmattade får leva som snigeltigrar; ta det väldigt långsamt och öeva randigt.

Man måste göra återhämtningen som en del av sin livsstil, sin kontinuerliga livsstil. De dagar som man känner att energinivån är högre så ska man försöka att trots det, inte dränera sig själv utan hålla sig på en ”rimlig” nivå. Oftast är det just det som är kruxet för en person som drabbats av utmattning, att man alltid vill vill vill 🙂

Hälsningar, Maria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *